.Jag har alltid fascinerats av masker, något jag helt klart har efter min pappa. Masker var helt enkelt en del av min barndom, inte minst på Byteatern men också hemma i olika former. Jag kan väll inte säga att upplevelsen alltid varit trevlig, några av de mest skrämmande upplevelser jag haft är just av masker. jag mins speciellt en uppsättning på Byteatern – Oidipus och hans barn. Scenen och masken som satte stora spår hoss mig var som följer; Oidipus ser sin mors vålnad, hon kommer in i rummet bärandes på en docka föreställande  Oidipus som barn med de genomborrade hälarna, masken var lång, säkert över en meter men pannan var placerad vid skådespelarens panna vilket försköt hela perspektivet på ett riktigt läskigt sätt. Men det mest skrämmande var att han hade manat fram henne med sin egen fantasi! Hon kom bara för att han tänkte på henne, gissa om jag var rädd många nätter framöver, inte tänka inte tänka…

Men trotts dessa upplevelser är jag fortfarande fascinerad av masker och hur deras statiska uttryck kan läsas och också faktiskt förändras på scenen!

Så nu till själva kärnan – maskmakeri – varför?

Jag har länge känt att jag vill utforska maskens möjligheter ytterligare, jag spelar ju redan med ”världens minsta mask” den röda clownnäsan, men jag ville hitta en form och ett forum som kändes rätt. Så slog mig tanken varför inte göra en variant av föreställningen Snigeln i Commedia dell’arte stil!

Men då behövs en mask! Jag bestämde mig för att göra masken själv, dels för att jag tycker om att lära mig och pröva nya saker, men också för att jag kunde utforma den exakt som jag själv ville ha den. Sagt och gjort jag skred till verket och här nedan kan ni se lite bilder av vart jag befinner mig i processen just nu.

Om du vill läsa mer om tankarna bakomSnigeln i medeltida form kan du göra det här >>>

Mvh Ivan Monthan